Idag gjorde jag en äggledarspolning på morgonen. Det var smärtan från helvetet. Det upptäcktes att jag inte bara hade hjärtformad livmoder utan även 2 ingångar så det är alltså en skiljevägg i livmodern. Läkaren lyckades bara att spola igenom den vänstra då ingången till den högra är dold... men han sa dock att detta inte skulle vara några problem för att kunna bli gravid.  Det kändes ändå helt ok att gå därifrån och vi bokade in ett vul nästa tisdag och sedan blir det insemination.  

 

Men när vi satt i bilen påväg till jobbet så kände jag plötsligt att det började rinna där nere. Vi stannade och jag sprang in på toaletten. Det var blod precis överallt till och med igenom jeansen. Jag fick panik! 

Jag försökte ringa min läkare men kom inte fram valde då att ringa 1177 som kopplade mig till kvinnokliniken. De lyckades få tag i min läkare och han sa att man kunde blöda efteråt (kunde man inte fått den infon innan då). Däremot tyckte han att det lät som att jag blödde alldeles för mycket så jag skulle åka hem och vila och avvakta 2 timmar. Så nu ska läkaren ringa mig kl  12 för att se om det avtagit annars får jag åka in till kvinnokliniken. 

 

Mitt i allt va jag tvunget att ringa chefen och meddela så mina elever inte sitter själva i klassrummet efter rasten. Som tur är har jag världens bästa chef som verkligen förstår men jag har ändå en ångest känsla nu gentemot mina kollegor som inte vet vad jag går igenom. Tror de börjar undra varför jag är iväg hos läkaren hela tiden... Funderar på om jag ska berätta för de andra lärarna så att de förstår varför jag behöver åka iväg då och då. För blir det ivf sen så kommer det bli ännu mer tillfällen som måste lösas med vikarier mm. 

 

Livet känns sjukt tungt och jobbigt just nu.. 

Just det igår fyllde jag 24 och idag fyller min man 26. Jippi, grattis till oss.. 

/Becca  <3